tisdag 3 januari 2017

Patgb 360 i det nationella försvaret?

För en tid sedan deltog jag som inbjuden gästdeltagare i en fältövning anordnad av FHS, inom ramen för HSU(Högre StabsofficersUtbildning) och deras studenter. Den berömda pendeln hade då börjat svänga tillbaka, och vi hade åter börjat diskutera om och skola oss i konsten att försvara Sverige, i Sverige, mot en högteknologisk och numerärt överlägsen angripare.

Fältövningen pågick i en vecka, och var mycket uppskattad. Både av mig personligen och av deltagarna i stort! Deltagarna kom huvudsakligen ur arméns förband och staber, med mig som ett av några undantag. Under en av dagarna hamnade min seminariegrupp i diskussioner där vi värderade våra egna arméförband mot en potentiell framtida angripare.

Fokuset i gruppens diskussioner hamnade ganska fort på Stridsvagn 122(Strv 122) och Stridsfordon 9040(Strf 9040), och hur dessa kommer att stå sig i en framtida stridsmiljö. Naturligt, eftersom det är dessa typfordon som är stommen i Arméns markstridsförband. Efter en stunds bollande tillförde jag ett resonemang kring det fordon som då var under införande i Försvarsmakten, nämligen Pansarterrängbil 360(Patgb 360), och de motoriserade skyttebataljoner som dessa skulle komma att ingå i.

Jag menade att vi inte fick avfärda dessa förband i det nationella försvaret, trots att de huvudsakligen införts pga. behov för utlandsstyrkorna. Fordonen saknade förvisso den eldkraft som Strv 122 och Strf 9040 gav, men tillförde däremot en inbyggd förmåga till taktisk och operativ rörlighet som saknades på 122/90-förbanden. Detta kunde vara en faktor som definitivt gjorde den till ett intressant och användbart spelkort i ett nationellt försvar, särskilt med tanke på den lilla försvarsmakt vi har. Armén måste kunna flytta på sig mellan olika operationsområden. Patgb 360 medgav detta, påstod jag.

I detta resonemang blev jag avbruten av en annan inbjuden gästdeltagare, en mycket erfaren och högt uppsatt officer. Han konstaterade kort att Patgb 360 saknar relevant beväpning för att möta angriparen och att den därmed inte kunde tillföra särskilt mycket. Med dessa korta formuleringar uppfattade jag att han tyckte att diskussionen därmed var avslutad.

Jag nöjde mig inte med det, utan svarade att eldkraften omöjligen kan vara den enda faktorn att ta hänsyn till när man ska bedöma duellvärden på förbandsnivån. Ett resonemang kring eld-rörelse-skydd tedde sig lite väl banalt i sammanhanget, så jag förtydligade inledningsvis att jag självklart inte menade att vi skall ersätta våra mekaniserade bataljoner med motoriserade skyttebataljoner. Därefter upprepade jag att vi ändå måste kunna se nyttan med denna förbandstyp. Patgb 360-bataljonerna kan för egen maskin ta sig mellan t.ex. Revingehed och Göteborg/Stockholm, med relativt väl bibehållet stridsvärde. Detta är något som är svårare för de bandgående 122/90-bataljonerna. Dessutom påstod jag att en avsutten skyttebataljon som fått några timmar på sig att förbereda ett försvar definitivt kan ge en mekaniserad angripare en hel del huvudvärk.

Meningsutbytet avslutades med att min meningsmotståndare retoriskt frågade mig; "Ja, de kanske kan vara först på plats, men vad kan de egentligen göra när de väl kommit fram?" Jag valde att inte fortsätta diskussionen där. Dels för att det kändes obekvämt när en såpass erfaren och högt uppsatt officerskollega kategoriskt avfärdade mina resonemang, dels för att ingen annan i gruppen gav sig in i diskussionen.
























Min uppfattning är att Patgb 360 som fordonssystem har ett dåligt duellvärde mot fientliga stridsvagnar och pansarskyttefordon. Det kan man konstatera genom en snabb okulär besiktning. Om man använder Patgb 360 som ett Strf 9040 i sin strid så kommer man oundvikligen åka på nöten, om angriparen är beväpnad med något tyngre än en BMD.

Men det faktum att ett felnyttjande av en förbandstyp gör att du förlorar, kan omöjligen göra förbandstypen oanvändbar i ett nationellt försvar? Huvudvapnet för 360-bataljonerna är inte dess fordon, utan de vapensystem som finns i dem. Soldater, kulsprutor, pansarvärnsvapen, minor och system för indirekt eld. Detta, kombinerat med den möjlighet till snabbhet i manövern som Patgb 360 ger, kan skapa ypperliga förband för de som kan använda dem på rätt sätt. Det hela bör alltså vara en såpass enkel fråga som taktik anpassad för förbandstypen, samt utbildning och övning för förbandets personal?

Givetvis finns det många förbättringsmöjligheter i 360-förbanden för att vi ska kunna få ut största möjliga duellvärde! Men att avfärda dem för att de inte har några fordonsmonterade eldrör eller är bandgående, är att se på ett infanteriförband ur ett pansarförbandsperspektiv! Det kanske är oundvikligt att det blir så efter att infanteriet i praktiken har varit nedlagt i 15 år, men det är ganska osmickrande för den som gör det.

Patgb 360 ger oss motoriserade infanteriförband med hög skyddsnivå och mycket god rörlighet över ytan. Det ger oss inte pansarskytteförband med hög eldkraft och hög terrängframkomlighet. Men jag menar att denna diversifiering av Arméns förbandspark ger oss fler verktyg i lådan och därigenom större potentiell handlingsfrihet.

Genom att kombinera 360-bataljonernas rörlighet och förmåga att tidigt uppträda i viktig nyckelterräng, med 122/90-bataljonernas väl utvecklade terrängframkomlighet och eldkraft kan vi skapa en asymmetri som för angriparen kan bli ytterst kämpig att möta!

13 kommentarer:

  1. Ett av Försvarsmaktens största problem som jag ser det är den här typen av fyrkantiga officerare. Visst en 360-bataljon passar inte in i den strid han fantiserar om, men rent krasst kan vi fantisera ihop ett otal situationer där hans 122/90-bataljon är ännu mer värdelös.

    I grund och botten kan alla svenska förbandsenheter slås ut av en motståndare som är villig att investera rätt resurser i syfte att slå ut dem. Som engagerade i Försvarsmakten bör vi därför se det som vår primära uppgift att göra en sådan investering så dyr och oattraktiv som möjligt. Att i god karolineranda samla ihop våra kraftfullaste förband och storma fram med höga knäflyft och stolta hurrarop är troligtvis inte den lämpligaste lösningen oavsett om vi gör det från en Patgb 360 eller ett Strf 90. Jag har en begränsad erfarenhet av högra officerare från pansarskytteförband men av din beskrivning verkar det som att den goda offensivandan på lägre nivå ställer till med vissa intellektuella begränsningar på högre nivå.

    Givet förutsättningarna tror jag att hellre en Rb 56 i skogen än 10 Strv 122 i motståndarens hand är tumregeln för att göra det dyrt för motståndaren.

    SvaraRadera
  2. Påminns om alla bittra tongångar jag hört från 71.bat, både från soldater och officerare.. Så mycket prat om hur värdelös Patgb 360 jämfört med cv90 istället för att se möjligheterna med fordonet. Det känns om attityden uppe på Livgardet är mycket bättre i alla fall.

    SvaraRadera
  3. Avfärdar man 360-bataljonerna, så avfärdar man väl även transporthelikoptrarna och 31:a lätta bataljonen. Också förmåga till snabb rörlighet och att vara först på plats.

    Naturligtvis har ett försvars verktygslåda många olika verktyg. Sedan kanske pansarofficerare bara ser en spik och därmed bara behöver en hammare.

    SvaraRadera
  4. En klassisk Pansarkommentar där allt utom Strv är odugligt. Med tanke på storleken och utrustningen på vårt försvar är och kommer att vara under överskådlig tid så är strid på djupet och fördröjningsstrid avgörande komponenter. Sådan strid görs lämpligen med lätta fordon och förband.

    SvaraRadera
  5. Vi kanske kan fokusera lite mer på den intressanta frågeställningen istället för att bara dissa den anonyma pansarofficeren?

    Min syn på både motskbat och lskbat (eller vad 31. kallas just nu) är att bägge är förbandstyper som relativt snabbt (allt armén gör är långsamt ur ett flygvapenperspektiv... :-) ) kan ta sig till ett område för att där sedan börja gräva och övergå till försvar/fördröjning i väntan på att "någon annan", dvs mekbat, kommer till undsättning. Ungefär som IB 77 stridsteknik, "ta oförsvarad terräng för att därifrån utföra eldöverfall", fast på en operativ nivå.

    SvaraRadera
  6. Rörlighet är ju en hörnsten i operativt-taktiskt sammanhang och att ställa det som en direkt motpart till eldkraft känns kortsiktigt. Precis som du skriver borde rörlighet över ytan i kombination med högt stridsvärde skapa fördelar för förbandstypen som kompenserar för den lägre eldkraften. Rörligheten skapar ju en annan möjlighet till initiativtagande för vår egen del, då snabba och förhållandevis slagkraftiga förband skapar ett osäkerhetsförhållande hos motståndaren, i likhet med vad du tidigare skrivit om den "operativa larmstyrkan". Dessutom är min personliga uppfattning att ÖB's linje om att göra det bästa med den materiell och organisation som idag finns tillgänglig är rätt väg framåt. Drömma om tidigare materiell eller organisation, och ha saker på sin önskelista kan man alltid göra, men det hjälper knappast i dagsläget. Att istället öppna för diskussion och se möjligheterna i det som idag finns gripbart kan däremot öka vår förmåga på kort sikt utan att påverka en redan eftersatt budget.

    SvaraRadera
  7. Den höge officeren i fråga kan tänkas ha överlevt den strategiska blackouten för att återigen få komma ut och idiotförklara folk med full kraft. Jag ser framför mig en riktig skjutfälthjälte.

    SvaraRadera
  8. Dessutom är det väl så resonemanget ovan blir ännu bättre om patgb skulle uppgraderas och beväpnas med något lämpligt vapen, kanske någon på-robot eller så. Jag har inte gett upp hoppet om mer pengar till försvaret, och jag hoppas vapen till patgb finns på någon lista över vad man kan göra på ett halvår om man har bråttom och får tillgång till reservdelslager och reservpengar. Om jag satt ganska ensam och halft övergiven tillsammans med några andra stackars bortkomna hemvärnsmän och förväntades skydda en telemast skulle jag nog bli väldigt glad om det kom några pansarbilar rullande strax innan den dumma fienden kom.

    SvaraRadera
  9. Egentligen är ju dikussionen bandgående med eldrör eller patgb rätt ointressant - vi har det vi har så som Herr Flax är inne på gäller det att se hur vi bäst kan nyttja den materielen vi har. Rörlighet ser helt klart ut att vara bilens styrka - så det torde vara utgångspunkten i hur man tar fram relevant stridsteknik och taktik!

    SvaraRadera
  10. En annan dimension att lyfta är att vi har ett arv av offensiv försvarsstrid. I Finland är det tvärt om en defensiv försvarsstrid som betonats. Kanske finns det något att lära av vår östra granne när det gäller infanteriet?

    SvaraRadera
  11. Stort tack för ditt inlägg! Vi får väl alla hoppas att det var en del missuppfattningar som ledde till hur du uppfattade denne "höge" pansarofficer... Har tyvärr upplevt samma resonemang för många gånger men åt bägge hållen. Akademiseringen kanske kan hjälpa dom mest kategoriska och fyrkantiga att tänka ur mer än ett perspektiv innan man uttrycker sig tvärsäkert. Tyvärr är själva träningen och "uppfostran", framförallt i stridsvagnstjänst, som vi använde under 80 och 90 talen en bidragande orsak till att man lätt fastnar i enkla men rätt fyrkantiga lösningar. ÖB uttrycker i MSD 16 att vi ska vara bäst med det vi har och att våra doktrin ska ses som en kompass och inte en rigid ram (apropå fyrkantigt beteende).
    Jag hoppas att du och andra som verkar inom FM kan bidra till att man tänker på hur vi bäst nyttjar det vi har och ser till dom olika styrkor och roller våra förband kan ha. En annan poäng att ta med sig är att väldigt få har erfarenhet från pansarstrid med kvalificerade motståndare i modern tid, undantaget Iraks tidigare styrkor. Trots simulatorer och goda idéer så kan vi nog lugnt räkna med att vi måste lära oss en del och anpassa oss från dag ett om vi är tvungna att använda FM i strid. Och då är det ju bra om vi lär oss tänka ur flera perspektiv nu när vi har tid.

    Joakim Martell
    Uppfostrad med strv 102 och KP bil, och vi försökte verkligen använda dom på bästa sätt även om vi önskat oss rymdskepp

    SvaraRadera
  12. 1. Vi måste använda den materiel som står till buds. Det finns ju inte överflödigt av varan.
    2. Varför tro att en angripare använder duellsituationer som passar oss bäst? Vår styrka måste vara rörlighet, oberäknelighet samt mkt stor förmåga till stadsstrid.
    Bengt Gustafsson

    SvaraRadera
  13. Tack för ditt inlägg - mycket bra att du för fram dina spörsmål. Rörlighet är som du säger en mycket viktigt förmåga i vårt militärgeografiska läge. Eldkraft och verkan är förvisso inte patgb 360 främsta sida - emellertid finns andra förbandstyper som har verkan sim främsta egenskaper - i såväl armé- som i andra stridskrafter.

    Övlt Johan Hansson - FHS / MVI

    SvaraRadera